”Jag gör båtar som sjunker. Sjunker genom minnen och drömmar. Jag gör båtar som inte behöver latituder, de navigerar som förglasade kärl mot fantasins horisonter. En behållare för Moses och en för vikingahövdingen. Resenären måste lita på den tunna hud som är det enda som skiljer henne från det okända.

Båten har alltid fascinerat mej, för den vackra formen och för vad den betyder: utkomst, äventyr, resa, födelse och död. En symbol som tillhör vårt kollektiva medvetande. Vi har alla ett respektfullt förhållande till båten. Fiskaren i skärgården hugger inte upp sin trötta båt till kaffeved; när hon inte längre orkar får hon vila i frid och sakta ge näring till nya båtar. Jag förstår att den mest råbarkade sjöman med respekt och vördnad kallar sin livförsäkring och farkost för Hon. En livgivande moder att lita till när samhället är skilt från fasta marken.”